Oj Nu blir det ett ganska långt inlägg, som borde ha publicerats för några månader sedan.
Vi kom ner till Tonga Tapu på eftermiddagen i slutet av oktober 2017, efter ca 10 timmar segling på ett kryssben och ankrade på 20 m djup i sand tror vi, där fanns många båtar här som alla väntar på det perfekta väderförnstret för att segla till NZ. Det finns ingen ankringsplats vid huvudön så vi ligger ca 5 nm utanför vid en liten ö med den omtalade ”Big Mamas Bar” med helt ointresserad personal.
Inklareringen var snorkig och dyr, man betalar för hur stor båten är och per 30 dagar oavsett om man bara ska vara där 2-3 dagar. Vi gick till marknaden som var mycket bra, vi köpte på oss frukt och grönt så det skulle räcka till överfarten. Man får inte köpa på sig för mycket då man måste slänga allt som är frukt, grönt och kött när man kommer till NZ.
Nu låg vi här och väntade på väderfönstret. Åsa hade bevakat vädret en vecka och hade hittat ett sådant som verkade stabilt, men det tog mycket energi att övertyga dom andra gubbarna på båtarna, (för det är för det mesta männen som sköter navigering och väder och Åsa är ju kvinna) om att detta var ” the real thing” och skam den som ger sig, plötsligt händer det. Dom såg samma sak som Åsa och alla fick bråttom att göra de sista förberedelserna, med att klarera ut, köpa diesel ( vi hade köpt 10st 20l matoljedunkar på. Vavau som vi fyllde upp) , meddela radiosambandet på NZ att vi startar vår seglats. När man väl bestämmer sig för att segla så gör man det och blir det stiltje så kör man motor, lågtrycken kommer med ca 5 dagars mellanrum så det är inte tal om att ligga och vänta på att vinden ska komma.
Vi gav oss av på eftermiddagen, tillsammans med 6 andra båtar och körde motor dom första 5 timmarna, sedan kom vinden, en fin vind, perfekt halvvind som vi hoppades skulle hålla i sig.
Informationen vi hade fått innan vi åkte från Vavau var att vi skulle hålla mot en punkt 50-70 nm norr om NZ för att sedan fånga vinden och följa kusten ner, vilket är den vanligaste vinden. Men prognosen visade att vi skulle styra rakt på mål. Vilket vi gjorde och tur var det. De som gick mot den nordliga punkten fick en jobbig kryss ner. Varje dag rapporterar vi in vår position till frekvens 14300 på SSB radion. Har du inte rapporterat in en dag blir du efterlyst av netcontrolern. Det finns flera radionet att välja på för inraportering och det är en viktig säkerhet i dessa vatten. Vi som seglar tillsammans har också ett get nät 2 ggr om dagen, där vi kollar att alla mår bra och att båtarna är i bra skick, det är också snacka om vad man ska ha till middag och framförallt efterrätten.
Vi hade god fart, något dygn med upp till 40 knop ungefär 20m/s, annars mest runt 30knop, vi gjorde 2 distansrekord med 199nm på 24 timmar. Sjön var bitvis rätt stor och ibland var det lite blött i sittbrunnen när vågorna slog in, vi förlorade en livboj med tillhörande lampa och fäste, livbojen var naturligtvis försedd med båtnamnet och vi rapporterade in vår förlust ifall någon skulle hitta bojen och undra var båten eller personen är nånstans. Seglingen tog 6 dagar och 7 nätter från Tonga till NZ. Det är alltid lika härligt när man på sennatten börjar ana ljuset från land och i gryningen se landkonturerna växa fram. Nu är det ”bara” att segla in sista biten, trimma seglen och segla förbi andra seglare, bara för att, och sedan ge upp, starta herr diesel, reva seglen, gå in i den prickade leden och glida in till bryggan för inklarering i den tidiga morgonen. De som kom in de närmaste 24 timmarna efter oss klarade sig också från den lilla stormen som kom, vi var lite oroliga för vi hade ett par som seglade riktigt långsamt, och även de klarade sig med några timmar marginal.
Efter en kort väntan kom alla besöken, 12 nm från land hade vi ropat in att vi kommer så de var förberedda. Tull, imigration, biosecurity (dom tog våra köttbullar), polisen och hamnkontoret totalt 7 personer, när det var avklarat fick vi en plats i marinan.
Att ligga vid en brygga hade vi inte gjort på nästan 2 år, vatten ingår så båten fick en rejäl tvätt, el finns efter det att elsystemet har certifierats, och när den är inkopplad känns det som semester, vi skulle stanna på bryggan några dagar och det är fantastisk hur fort en månad gårJ Tiden går fort när vi har roligt. Till Opua, Bay of Island Marina gick ”all point rally”, under 2 veckors tid var det seminarier, aktiviteter och olika tillställningar och vi umgicks med många av de yatchisar som vi träffat under vägen från Panama som hade samlats här. Vi hade roligt och med goda vänner, bla annat Ulla och Pelle från Loupan som kom körandes upp från Whangerie där deras båt låg och tillbringade ett par nätter hos oss för att vara med på festligheterna. Tillsammans med Ulla och Pelle bilade vi upp till den nordligaste punkten på Norra ön, Cape Regina, vägen dit var mycket naturskön och utsikten helt fantastisk. Här finns stora sanddynor som man kan åka pulka nedför och en jättelång sandstrand som många åker bil på när det är lågvatten.
Det är ett fantastiskt landskap runt marinan och det blir ju inte sämre av att det finns 2 fullstora båttillbehörsbutiker inom gångavstånd, något vi inte sett sedan vi lämnade Tahiti. Dessutom finns det inom några kilometer fina matvaruaffärer, härliga marknader, massor av färsk frukt och grönt och allt annat gott i god kvalitet. Det som är producerat och tillverkat på NZ är enligt Svenska mått bra pris, men allt som är importerat utifrån är dyrt.
Vi köpte en bil tillsammans med Katie och Jeff från båten Mezzaluna och utrustade den med tält, liggunderlag, sovsäckar och ett litet gasolkök. Att köpa bil i NZ är enkelt, du och säljaren åker till ett postkontor och betalar en liten slant så är det färdigt, vill man så kan man försäkra bilen men det är inget krav, vi tog en tredjepartsförsäkring.
Med bilens hjälp upptäckte vi delar av New Zealand. Det är vackert, otroligt vackert och dramatiskt. Om man kör ett par timmar så är landskapet varierat från kringelikrok vägar i bergen till raksträckor på plattland. Från skog som har både barrträd och palmer till vanliga odlingslandskap och betande djur. Det är lätt att resa runt i NZ, det finns många bra campingplatser, airbnb, motell och hotell. Det är bara att välja prisklass.
Vi seglade i väg från marinan och förtöjde mellan två stolpar i KeriKeri river 12 nm norr om marinan, vi kom nära naturen och fågellivet, allt var så grönt och vackert. Tidvattnet är ca 2,5 meter. Det var skönt med lite eget space efter en lång tid i marinan. Vi tog långa promenader, det finns många vandringsleder i New Zealand och alla är välordnade och de flesta har toaletter längs leden.
Gustav, Anna och vårt barnbarn My kom och hälsade på. Tillsamman med dom tog vi bilen och upptäckte vi delar av öarna.
I Mataraua forest där finns det fortfarande urskog kvar med de jättestora träden, dom är mellan 2 och 3000 år gamla och för Morerna är det livets träd, typ som vår Yggdrasil. Engelsmännen högg ner de flesta i början av 1900 talet. Maorierna använder dom bl.a till att göra sina jätte kanoter.
Waitangifördraget firas varje år. Det är platsen och dagen då fördraget skrevs på mellan engelsmännen och Maorierna. Den firas med traditionell dans, tävlingar och mat förstås. Här finns ett stort kulturhus där man kan lära sig och vara med på olika maoriska traditioner.
När vi ville slappa lite tog vi en tur till Ngawka springs hot pools och badade i det varma vattnet som ska vara hälsosamt på olika sätt. Det är skönt att sitta där ett par timmar och njuta. Man luktar svavel och både du och badkläderna är svarta efteråt så en dusch efteråt sitter fint.
Vi tillbringade en natt i Auckland och gick runt i den centrala delen, då upptäckte hur många asiater som bodde där, vi upplevde det som vi var i något asiatiska land.
Rotorua i detta område finns många heta källor och det går att bada på olika spa eller så hittar man en bäck som är sådär 30-35 grader varm och halkar ner i den och njuter en lång stund. De heta källorna ger NZ mycket av den energi landet behöver.
I Tougariri national Park, finns många vandringsleder från några timmar till fler dagars turer över vulkanen, dit kan man ta sig med buss, det går bussar från stan upp till lederna. Eller ta bilen och då kan man endast parkera under dagtid, det är gratis men vakterna håller reda på när du kom och räknar in så att alla lämnar platsen innan kvällen.
Wellington, NZ huvudstad är trevlig och värt ett besök. Vi tog vårt lilla barnbarn till Zoo, det fanns många djur både inhemska och från andra delar av världen.
Napier är staden som man kan spendera många timmar i det finns många fina hus att kolla in. Staden förstördes helt i en jordbävning 1930, så allt är återuppbyggt igen. En trevlig marknad och fina lekparker.
Dom offentliga toaletterna i Kawakawa är ett måste om man har vägarna förbi. Konstnären Friedenreich Hundertwasser har dekorerat dom och delar av stan med mosaik. Det finns även en museijärnväg med ett ånglok som Dan var väldigt intresserad av att hjälpa till och renovera. Tyvärr rasade vägen mellan Opua och Kawakawa i en av stormarna och det blev en timmes omväg att köra, så det gick projektet gick i stöpet.
Sagan om Ringens inspelningsplats ligger i Matamata, vi körde dit och trodde att vi bara kunde besöka platsen. Så enkelt var det inte, det fanns en jättestor parkering att ställa bilen på sedan går det buss ut till själva inspelningsplatserna. Men när vi kom var det minst 3 dagars väntetid på att få åka med en buss. Så var det med det.(nästa gång ska vi boka på nätet i förväg)
Runt Kerikeri finns det ett tiotal vingårdar, alla tar emot besök för vinprovning, flera av dom har även restauranger med riktigt god mat och fin utsikt.
På södra ön var vi bara en vecka, tre veckor hade nog varit mer lagom. Färjan tar ca 4 timmar och vi landade i Picton där vi fann en fin liten campingplats och blev granne med en svensk familj i husbil. Från Picton åkte vi smala kringelikrok vägar med fantastiska vyer till Abel Tasman National Park. Campade och vandrade längs kusten, upp i bergen och ner på sandstränder. En dag tog vi en båt en bit bort och gjorde en längre vandring och blev sedan upphämtade igen. Det finns ett helt nätverk av båtar längs denna kust.
Vi åkte till Nelson och kollade in ölbryggerierna, det finns många små mikrobryggerier med massor av god öl. Om man tröttnar på vingårdarna.
Runt Blenheim finns ett 20 tal vingårdar i olika storlek och ryktbarhet. Vi var runt till till ca 5-6 stycken och köpte med oss lite vin. Vi bodde på ett fint litet Airbnb i ett eget hus. På kvällen gick vi in till stan och åt pizza och provade öl. Dan hittade ett museum om världskrigen som han kunde ha stannat länge i.
Som sagt var det är enkelt och lätt att turista i NZ, allt är mycket välordnat, människorna är vänliga och generösa. De hjälper gärna till.
Vi seglade faktisk en lite bit ungefär 20nm till Roberton island i bay of Island. Här gick Capten Cook iland 1796 och Maori gillade inte det och jagade bort dom. Och senare på 1800 talet köpte familjen Roberton ön för att senare bli mördade av Maorierna. Ön är vacker med fina sandstränder och delar av ön är naturreservat där man rensat bort råttor och andra djur för att göra ett reservat åt bl.a Kiwi fåglar.
Det gäller att hålla sig sysselsatt 😊 Vi visste att vi måste göra något åt vår sprayhood och binimi, sol och salt har tagit hårt åt materialet och det läckte rätt mycket. Vi ville bygga ett hårt tak och sätta in fönster. Det tog ca 2 månader att bygga. Vi byggde det hos Russell Harris, vi träffade honom på Tonga och då erbjöd han oss att vi kunde låna hans öppna garage under hans hus. Så nu har vi ett bra tak som skyddar oss från den starka solen och ett bra skydd när vi seglar.
Nu är vi i Sverige för att hälsa på släkt och vänner och för att njuta av den Svenska sommaren, medan Blå Ellinor står på land på NZ, i oktober återvänder vi för en ny säsong med förhoppningsvis mer segling i de NZ vattnen och i april maj 2019 när orkansäsongen är över kan vi segla vidare till ex Fiji eller någon annanstans dit vindarna bär.
Vi tillbringade många fina dagar här med långa promenader på sandstränderna och en del snorkling, här finns den bästa snorklingen/dykingen i Tonga. Vi åkte på valsafari, vi såg en mamma med kalv på håll, men dom ville inte leka med oss. MEN helt plötsligt dyker en valhaj upp, det är ovanligt i dessa vatten. 
Vi hoppade i med vår snorkelutrustning och den var väldigt nyfiken och hade närkontakt med Åsa. Den puffade sin nos i Åsas mage, ”det var lite läskigt sa Åsa” 
efter denna fantastiska upplevelse fortsatte vår resa söderut och vi ankrade upp Nomuka ika.
Dom såg samma sak som Åsa och alla fick bråttom att göra de sista förberedelserna, med att klarera ut, köpa disel ( vi hade köpt 10st 20l matoljedunkar på. Vavau som vi fyllde upp) , meddela radiosambandet på NZ att vi startar vår seglats. När man väl bestämmer sig för att segla så gör man det och blir det stiltje så kör man motor, lågtrycken kommer med ca 5 dagars mellanrum så det är inte tal om att ligga och vänta på att vinden ska komma.
Vi gav oss av på eftermiddagen, tillsammans med 6 andra båtar och körde motor dom första 5 timmarna, sedan kom vinden, en fin vind, perfekt halvvind som vi hoppades skulle hålla i sig.
blaellinor 